Juldagen
Igår blev en väldigt lång och påfrestande dag för mig. Vi steg upp redan 7.30 och fixade oss klara för en hel dag i Nagu. Vi baxade julklappskasse efter julklappskasse ner till bilen och kom iväg några minuter senare än planert så tidtabellen skjöts på med 15 minuter. Ingen panik egentligen för kom endå fram i tid till min pappa :)
Hos pappa började vi med att öppna julklappar. Av fammo och faffa fick jag yllestrumpor (mys) och en stekmätare, precis vad jag önskade mig. Av pappa fick jag ett par helt otroligt varma påsahandskar, så att frysa i en eventuell vinter är inte möjligt nu mera! Jag och M tillsammans fick en wokpanna, varsin handduk från HOUSE och en redig sats salta och söta godheter. Sonen fick det han hade önskat sig riktigt själv av moffa sin; en muminbåt! Efteråt drack vi kaffe och åt Evas super goda glöggkaka. En tradition som håller i sig år efter år, och jag bara älskar den där glöggtårtan! :)
Vi tackade för oss och begav oss vidare. Nästa stopp var min gamla ridlärare som äger stallet och hästarna som gjort min barndom och ungdom till ett paradis. Jag red hos henne cirka 10 år och saknar verkligen det mycket... Barnen lekte och de vuxna satt och diskutade allt mellan himmel och jord. Eller ja, hästar eå för damernas del :D Fick igen en gång, nu från person nummer fem typ, bekräftat att jag gör rätt val med en kommande händelse. Det är skönt att så många människor, proffs och kunniga hästmänniskor, tycker samma som jag. Det bevisar iallafall att jag inte är helt ute och cyklar, som jag först lite var rädd för! Vi bestämde att jag ännu här under min ledighet åker ut till Nagu på en hel lång stall dag med ridning, skratt och stoj. Som på gamla goda tider. Ser fram emot det, och tänker försöka få in den dagen så fort som det bara är möjligt!
H och R är gudföräldrar åt pojken min så han hade såklart fullt upp med att öppna julklappar, igen! :D
Vi körde 1 km och kom sedan fram till mamma. Hos dem var stämningen spänd och konstig, igen en gång. Jag hade verkligen börjat få hoppet tillbaka för att detta skulle börja gå över sådär sakta. Men då man ena gången ser en ljusglimt så får den inte lysa så länge. Den täpps senast följande gång vi är dit på besök. Jag börjar bli så otroligt trött på saken, situationen... allt! Jag vet, förlåt, nu pratar jag i gåtor, men det handlar inte om min mamma, utan om hennes sambo. Mamma är hur shyst som helst. Men som tex igår. Vi skulle dit för att äta julmiddag. För det första hälsade han inte på någon av oss då vi kom in, Herregud, om någon ställer sig framför en, stirrar en i ögonen och hälsar så finns det ju inte så många andra alternativ än att hälsa tillbaka. Men nej nej det skall kyttas skitigt och burkot tillbaka bara. Igår var det vår Nagu julafton och tom. då måsta stämningen förstöras totalt. Då vi skulle äta kom bara hälften av sjacke till bords, tydligen duger det inte att sitta och äta i samma bord som oss mera heller. Stämningen blev ju inte direkt någo bättre sen mer efter det, så julgubben kom (min sons pappa), han fick glada miner och uppmärksamhet, vi bestämde ossför att dra oss undan lite så vi gick med Robert och barnen till vardagsrummet och spelade lite. Jag undrar när detta skall sluta? Tydligen fattar ingen att det är ganska jäkla tungt såhär...
Så småningom packade vi ihop allt och begav oss vidare. Utan sonen, som nu skall vara nästan två veckor hos sin pappa. Och jag saknar honom redan.... På vägen hem stannade vi hos mommo och satt med henne och diskuterade lite på en timme. Det är så svårt för mig att se henne så ensam efter att moffa gick bort plötsligt i våras. Det skär i mig att se henne sitta ensam vid köksbordet, då där borde sitta hennes livs kärlek mittemot henne med ryggen mot fönstret och näsan i en venepörssi tidning. Speciellt nu då det är mörkt och kallt och annars svåra tider. Men jag vet att hon är stark och klarar det hyffsat. Hon är en stark kvinna, och som hon brukar säga "jag har ju katten"
Vad vidare. På kvällen skulle vi ut, sen skulle vi inte ut men sen skulle det endå faras ut så jag tröttnade på skiten och tog en taxi hem från stan. Gossarna gick väl ut men man hade inte sluppit in till Ettan då mer så jag missade inget då med andra ord. Lade mig på soffan och tittade på paren avsnitt av Merlin och sedan hoppade jag till sängs. Lite över tre på natten väcktes jag av att någon ringde mig men var tyst i andra sidan luren. Hörde bara tjatter från 20+ pers. Så om någon känner sig skylldig, upp med handen! Jag tycker inte om att bli väckt, speciellt inte klockan tre på natten..
Sov till 10.30 och nu blir det mera Merlin. En lugn dag och kanske lite ridning med ponny ifall vädret skulle bli snäppe bättre. Lägger upp bilder senare, tills dess får ni nöja er med en ruggig bild från gårdagens färjresa mot Nagu.
